Inlagd sill

Heter man Siljehed och dessutom är en tjock, ängslig unge, tacksam att reta, är det ganska givet, att man får öknamnet Sillen, eller Silla (dialektalt, med akut accent, ej att förväxla med det vackra namnet Cilla, som har grav accent). Och nu är jag en inlagd sill.

Eftersom jag haft feber varje eftermiddag och kväll hela veckan, ringde jag min läkare i måndags och blev inlagd. Man ville ta ett blodprov, när jag hade feber, så då fick jag naturligtvis ingen. Men man tog lite andra prover, igår fick jag träffa doktorn och idag har jag fått behandling. Jag fick en elektrisk ismössa den här gången. Den var bättre, eftersom den var lika kall hela tiden, så att jag kunde vänja mig och inte måste byta, så fort den kändes någorlunda behaglig. Min son tog fotot, så jag slapp använda spegeln den här gången.

Det finns ett annat skäl till att jag ville bli inlagd, men det är ganska äckligt, så känsliga personer kanske ska sluta läsa här.

Efter min operation för snart två år sedan bildades en fistel (ett slags gång eller öppning) mellan tarmen och slidan, vilket innebar att tarminnehåll kom ut den vägen. Fisteln förväntades självläka inom sex veckor. Det gjorde den inte. Den tycktes läka, men vid varje behandling öppnades den igen, dock lite mindre för varje gång. Efter senaste caelyxomgången, verkade den vara borta. Men efter förra taxolbehandlingen fick jag en liten blödning, som såg misstänkt ut, och direkt efter doktorns samtal i torsdags kunde jag konstatera, att mina misstankar var berättigade. Sedan dess har den läckt ganska rejält. Det konstiga är att ingen kan hitta fisteln vid undersökning. Nu ska min läkare tala med läkaren, som opererade mig, men han tjänstgör inte den här veckan. Frågan är om de kan göra någonting. Någon ny operation kommer knappast på fråga med de risker det innebär. Om jag inte får feber igen, blir jag antagligen utskriven i morgon. Sedan är det bara att vänta och se.