Senkommen åldersnoja

Innan jag blev sjuk fick jag alltid höra, att jag såg mycket yngre ut än jag var. När jag verkligen var ung kunde det besvära mig; hur kul är det att visa leg på systemet, när man är 25? Men sedan fann jag det roligt och smickrande, tyvärr blev det väl också något jag tog för givet.
Genom sjukdomen och den kraftiga viktökning, som mitt nya stillsammare liv förde med sig, ser jag nu så gammal ut som jag är, eller äldre. OCH JAG TYCKER INTE OM DET! Fånigt, va?

Men jag skulle ju inte gnälla! Idag är behandlingen på eftermiddagen. Sonen är här för att köra mig. Ska se, om jag kan övertala honom att åka in lite tidigare, så vi kan ta en promenad i Botaniska och äta lunch där.

Här är de sista tre perukerna, alla från Jacquelyn Wigs. Jag gillar den första bäst. Brukar bara ha lugg till riktigt kort hår, men jag tror ändå att lite spret, som döljer perukkanten, kunde vara klädsamt.