Sista taxolen

Idag fick jag den tolfte och sista taxolomgången. Skulle datortomografin i övermorgon visa, att det finns tumörvävnad kvar, kommer jag att få annan cytostatika. Taxolens biverkningar är, som ni väl hört, inte kul. Den ger bland annat en nervskada i händer och fötter, som orsakar pirr och domningar. I morse hade jag så mycket "sockerdricka" i både tår och fingrar, att jag höll på att inte få på mig mina tåsockar. Tårna kände inte sockarnas tår, och fingrarna kände varken tår eller socktår, så jag måste helt gå efter synen. Det var inte lätt, sockarna är svarta och verkligen inte genomskinliga, men det gick till slut. Skam den som ger sig!

Läkarbesök och behandling gick bra, men det kändes lite konstigt att gå hem utan återbesökstid. Den får jag först efter operationen.

I eftermiddag har jag mest vilat. Jag har läst i min julklappsbok Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm, årets augustpristagare. (Länken går till förlagets presentation, men googla gärna, man får hur många träffar som helst.) Den är underlig men fascinerande, och ju längre jag kommer desto svårare får jag att lägga den från mig. Kanske hinner jag avverka de 491 sidorna redan före min sjukhusvistelse.

Det gör i så fall ingenting, för då har jag en annan bok att ta till. Igår damp det nämligen ner i en paket i brevlådan från Eva-Lena. Jag hade vunnit en bok genom att känna igen München på en bild i Rullen. Det är Hembiträdet av Marie Hermansson. Den vet jag, att jag kommar att gilla, jag är väldigt förtjust i Marie Hermanssons stil. Trots att de skriver väldigt olika har Marie Hermansson och Monika Fagerholm det gemensamt, att deras berättelser hela tiden tycks sväva på gränsen mellan fantasi och verklighet.

München, ja, där har jag varit åtskilliga gånger. Blir riktigt nostalgisk, men tröstar mig med webbkamerorna på Marienplatz och Viktualienmarkt. (De båda sidorna länkar också till varandra.)