Hugget i sten

I tisdags var det dags för behandling igen. Jag körde själv den här gången. När Alf kör mig går jag oftast in genom en sidoentré, men nu tog jag huvudingången. Där sitter den här stenen, som jag för en gångs skull tog mig tid att läsa. Jag har inte lyckats ta reda på exakt hur gammal Jubileumskliniken är, men jag vet nu, att det instiftades en jubiliumsfond till Gustaf V:s 70-årsdag 1928. Det var med pengar från denna fond, som Radiumhemmet i Stockholm och jubileumsklinikerna i Göteborg och Lund byggdes, så jag gissar att den kan vara från början av 30-talet.

Texten på stenen talar om strålarnas läkande kraft, men om riskerna visste man nog inte mycket på den tiden.

Själv har jag vant mig vid cellgifterna nu, och finner dem inte så skrämmande, men jag är livrädd för strålning. Jag antar att det är likadant fast tvärtom, för dem som får enbart strålning.

I onsdags klippte jag mig - man säger ju så - fast det var Kent, som gjorde det förstås. Se upp för trappsteget varnade han redan i telefon, när jag beställde tid. Jag passade på att ta en bild på det trappsteg, som jag stötte tån i, så att jag föll och bröt axeln förra våren. Det ska nog till ett blindstyre som jag för att inte se det.

Som vanligt blev jag köpgalen efter klippningen, vilket resulterade i en söt röd regnkappa, lite förenklad trenchcoatsmodell, för halva priset på Gillblads. Ett riktigt fynd faktiskt, så jag ångrar mig inte.

På eftermiddagen hade jag golflektion. Gud, så mycket jag glömt! Men sedan jag blivit påmind, gick det riktigt bra. Och golfträningen gör underverk med axeln. Det är väl fantastiskt?