Ett par badskor

Innan jag blev sjuk hade jag gått på vattengympa i sisådär tio år. Det är absolut den bästa motion jag vet. Hela våren och sommaren hade jag känt mig så mycket bättre, att jag verkligen längtade efter att börja igen. Men hur skulle det gå med stomin? En timme i badkaret visade, att det skulle gå alldeles utmärkt. Bandaget satt till och med hårdare än före "blötläggningen".

Men jag hade lite nagelsvamp, och denna svårbotade åkomma ville jag inte dela med mig av, så jag gick till sportaffären och tittade efter badskor. De stora sportkedjorna hade inga, men i en lite mindre affär fanns det, dock inte i min storlek. Jag beställde ett par. Jag skulle få dem inom en vecka, sa man. Det här var den 24 augusti och terminen skulle precis börja, så det passade utmärkt.

Här går jag på sjukgymnastik och här vill jag ha vattengympa.
Klicka på bilden!

Det kom inga badskor inom en vecka, inte inom två heller. När jag hade ett ärende åt det hållet gick jag in i sportaffären och frågade efter dem. Nej, de hade inte kommit, men kanske på fredag. OK, tänkte jag, vattengympan var visserligen på fredagen, så jag skulle missa den gången, men nästa skulle jag ju kunna vara med på.

Det kom inga badskor på fredagen. Jag hade beställt svarta badskor, men nu ringde jag och sa, att det gick lika bra med vita, bara jag fick ett par. Till slut fick jag ett mail, om att de kommit. Det var den 24 oktober, alltså precis två månader från beställningsdagen - åtta missade träningstillfällen.

Förra onsdagen, när jag var och tränade axeln, passade jag på att sätta upp mig på fredagens vattengympa, det var bara det att jag har börjat må sämre igen, så i fredags orkade jag inte gå. Idag har jag satt upp mig för imorgon, men ärligt talat tror jag inte, att jag orkar gå då heller.

Jäkla badskor!