JK - igen

Så har jag haft den här utsikten igen i några dagar. Bilden är tagen med min nya telefon.


I måndags kväll ville Alf ha spaghetti bolognese, och det är ju gott, men varför skulle jag äta så mycket själv? Magen kändes jättespänd.

I tisdags åt jag min vanliga frukost och en god smörgåslunch: ägg och ansjovis, brie och salami. Efter lunchen var jag så mätt, att magen värkte. Jag gick och la mig en stund, med tanken att om magen fick arbeta i lugn och ro, skulle det lösa sig. Men efter en stund mådde jag illa och alla tre måltiderna kom upp. Sedan kräktes jag lite till av bara farten. När Alf kom hem var jag så matt, att Alf ringde JK, själv kunde jag knappast röra mig eller tala utan att kräkas.

Jag åkte till avdelning 56 på JK i ambulans. Det var första gången, och det var svinkallt i ambulansen. När jag kom fram fick jag genast dropp. Jag fortsatte kräkas, men under natten kom magen igång.

På onsdagen röntgades magen, och man misstänker, att förstoppningen delvis berodde på en förträngning i tunntarmen. Fast mest var den nog självförvållad, eftersom jag tagit starka värktabletter, utan att ta laxermedel samtidigt. Jag hatar laxermedel! Tror att katrinplommonjuice klarar allt.

På eftermiddagen blev jag flyttad till avdelning 56, någon annan behövde min säng på 53-an. Där drack jag lite buljong, som jag fick upp. Senare drack jag nyponsoppa och fick behålla 2/3.

Torsdag drack jag lite te till frukost och åt en fruktyoghurt till lunch. Allt stannade kvar, men jag fick fortfarande dropp och hölls under uppsikt. Till middag kunde jag peta i mig lite kycklingsås och potatismos. Gott! Men jag fick inte åka hem.

Fredag åt jag frukost, lunch och middag, bara lite förstås, men jag hade aptit. Jag fick flytta till avdelning 52, eftersom de andra stängs över helgen. Alla andra åkte hem. Jag kände mig som någon, de behöll för att ha något att göra. Doktorn kom och sa, att jag skulle få gå hem på permission på lördagen. Men senare meddelade hon, att jag kunde få gå redan på kvällen, om jag ville. Alf och Simon har varit lediga och handlat och städat och grejat, och jag var nästan beredd på, att de inte skulle vilja ha hem mig, förrän de var mera färdiga. Men de blev så glada! De blev så glada, att jag blev rörd och grät.

När jag kom hem var alla tre katterna här. Det var så mysigt.

Idag har jag gjort senap och nu ligger skinkan i grytan. Jag har tagit efit-bilder och bytt julklappar med Margareta. För övrigt har jag bara talat om för herrarna vad jag vill ha gjort!

I morgon är det julafton. Jag känner på mig, att det blir en riktigt god jul. Och jag behöver inte vara tillbaka på JK förrän på onsdag. Och det bästa av allt - nästan - jag har inte ont, så jag behöver varken värktabletter eller (blää) laxermedel! :^D