Och var har jag varit nu då?

Tisdagen den 9 januari fick jag min andra paraplatinbehandling. Simon körde mig till JK och efteråt åt vi lunch på en taiwanesisk restaurang (där maten var nästan identisk med den på thairestaurangen i Partille, bara lite mildare). Sedan handlade vi lite mat och åkte hem. Visserligen hade jag några ärenden att uträtta, men jag kände, att de fick vänta till en annan dag.

Så här såg det ut vid thairestau- rangen under över- svämningen i december. Förmodligen kan de aldrig öppna igen. Sorgligt!

(Aftonbladet tog bilden.)

Jag hade inte varit hemma lång stund, innan jag kräktes. Sedan mådde jag illa hela kvällen och natten och var uppe och kräktes varje kvart! På onsdagsmorgonen ringde jag till JK. Där hade man inte plats för mig men lyckades ordna en säng på KK. Dropp igen då. Och fortsatt illamående hela torsdagen. På fredagen var det bättre, för att bli bakslag igen på lördagen.

På söndagen mådde jag bra. Syster och systerdotter skulle ha kommit ner från Täby, men hindrades av stormen Per. Jag fick tulpaner i stället.


På måndagen mådde jag också bra, så jag blev utskriven i tisdags. Då ville jag absolut uträtta mina ärenden. Ingen kunde hämta mig med bil, utan Simon och jag tog spårvagnen till stan. Där fick jag gjort allt jag skulle, innan jag tog bussen till Landvetter och möttes av Alf.

Det var skönt att vara hemma och roligt att laga maten själv. Jag ville ha vitvinssås till den kokta torsken, och eftersom vi inte hade någon slatt, öppnade Alf en ny flaska. Naturligtvis var jag tvungen att dricka ett par glas, och naturligtvis blev det alldeles för surt för magen, så jag kräktes igen. Sedan blev jag liggande hela onsdagen, utan att må illa men också utan aptit. Först igår kväll kunde jag äta lite. Idag har maten smakat bra, men jag är fortfarande alldeles matt och med gelé i knäna.

Jag har i alla fall hunnit läsa en hel del både på sjukhuset och hemma. Babes i Beijing av Rachel DeWoskin har jag läst ut idag. Det är en rolig och personlig dokumentär, minst lika spännande som en roman. Rekommenderas varmt!