Behandling på behandling

Visst var jag feberfri i måndags morse, 36,8°, men framåt förmiddagen hade tempen stigit till 37,7°, så jag ringde återbud till sjukgymnasten. Sedan tog jag ett par Panodil och ringde min tandläkare, för jag hade värk längst bak i överkäken. Jag trodde länge, att det var tandköttet, som var irriterat, men värken ville inte gå över, trots mycket varsam men noggrann behandling av detsamma. Så där väldigt mycket ork och lust till något hade jag alltså inte i måndags, fastän jag inte fick mera feber.

Igår skulle jag på läkarbesök före behandlingen. Alf fick följa med in, eftersom jag var rädd att jag skulle glömma något av allt det, som jag ville fråga och berätta om. Min läkare gillade inte, att jag haft feber, men eftersom den var borta, fick jag ändå min behandling. Det gick bra, jag blev bara felstucken en gång (när ska jag få en port-a-cath?!), och ismössan kände jag knappt. Jag hade köpt ett nytt glassigt magasin Drömhem & trädgård, med härlig julinspiration. Ser nu, att den ges ut av LRF, men den är så långt från tidningen Land, som man kan komma, det lovar jag. (Fast den har inte lika roliga annonser som Land heller. *fniss*) Det fanns ett väldigt vackert halsband, som man kunde vinna med ett telefonsamtal som lott, så det ringde jag på, när jag kom hem. Vem vet? Nu ser jag dessutom, att LRF ger ut en annan av mina favoriter, Lantliv, men den har ingen egen tjusig hemsida.

Efter avslutad behandling hämtade Alf mig och vi åt lunch på en liten italiensk resturang på Kapellgatan, där de nästan bara hade pasta, men den å sin sida var utsökt. Efter mycket sökande har jag kommit fram till att restaurangen heter Pasta ETC. Medan vi åt ringde de från tandläkaren. Jag skulle få komma halv fyra. Alf bestämde sig för att stanna i stan med mig, så vi åkte ner till Götaplatsen och gick där och strosade på Avenyen och tvärgatorna. Tittade i många skyltfönster till små fina butiker utan att gå in. Då ringde de igen. Jag kunde inte komma få komma förrän tio över fyra. Nu var Alf i valet och kvalet. Skulle han åka tillbaka till jobbet i alla fall? Men, nån gång ska man väl ha nytta av, att man är egen företagare och får bestämma själv, och firman var ju inte övergiven. Eva kunde säkert sköta ruljansen ensam några timmar. Så vi åkte runt och platespottade! Jag hade bara kommit till 003 på flera veckor, när jag såg 004 på en bil vi mötte, men jag hann varken läsa bokstäverna eller se märket på bilen, så jag kände att bara om jag såg 005, innan jag såg en ny 004, skulle jag godkänna den. Vi letade och letade efter fyror och femmor. Till slut hittade vi UDD 004, en söt liten svart Smart, som stod parkerad på den branta lilla Hvitfeldtsgatan. Men någon 005 hittade vi inte. Däremot under dagen minst fem 006, en 004 till och ett par 008. Jag vet, att det faktiskt räcker att se siffrorna, men jag tycker att det är en sport i sig att anteckna hela bilnumret, märke och färg på fordonet, datum, tid och plats.

Till slut blev det i alla fall dags för tandläkaren. Det var nog inte så farligt, med tanden. Hon bytte ut en plomb, eftersom det börjat bli ett nytt litet hål intill den, och så penslade hon med fluorlack vid tandroten. Sedan har jag inte haft ont.

Så särskilt trött efter all behandling jag fått var jag faktiskt inte, så vi åkte och handlade på hemvägen, i och för sig inte särskilt mycket. Sedan tog vi det lugnt hela kvällen, och någon mera feber fick jag inte. Jag vaknade klockan två av cortisonet och satt sedan vid datorn hela natten. Lite jobb fick jag faktiskt gjort. Idag är jag trött, men mest sömnig förståeligt nog. Och jag har faktiskt varit hos sjukgymnasten. Min arm börjar bli riktigt stark.