En fröjdefull jul

Så kom då julafton. Jag hade bara behövt göra, vad jag orkade och ville. Mina killar gjorde allt de såg behövde göras och det mesta, som jag bad dem. Ändå blev det - som vanligt - en ganska sen julmiddag, innan jag tyckte att både hemmet och jag själv dög för denna tilldragelse.

Jag hade en ganska ny rödrutig kjol till en gammal vit julblus, som passar igen, eftersom jag gått ner en del. Jag kände mig riktigt fin.

Vi hade hjälpts åt att duka det tre meter långa bordet med ärvt porslin och vackra gamla glas, och vi hade skurit ner på julbordet, så att det bara innehöll våra absoluta favoriter. Simon, som är vegetarian, hade lagat fräscha läckra rätter åt sig själv. Vi drack mörkt öl och Löjtens och sjöng många snapsvisor. När vi var mätta slutade vi äta, trots att vi inte smakat på skinkan (sedan igår vill säga).

Sedan behövde jag vila en stund. Vi drack kaffe och började dela ut julklappar först vid halvtiotiden. En av mina första klappar var en röd jumper. Den passade så bra, att jag behöll den på hela kvällen. Nu kände jag mig ännu finare.

Jag fick femton julklappar, för jag får av så många. Alf och Simon fick lika många tillsammans. Vi älskade alla presenter, ingen var "sådär". Men ni kan nog föreställa er, vilken tid det tog. Förutom beundran av paket, versläsning och gissning, öppning av paket, beundran och, om så krävdes, provning av innehåll, skulle vi mumsa av det dryga kilo kola, jag köpte på Allum förra söndagen.

Katterna fick förstås också julklappar. Här ser ni Mines, Trotskij och Sahib inspektera en burk Sheba.

Magen var jättesnäll hela kvällen, men jag måste bland annat ta Betapred, för att den ska vara det, så jag sov bara mellan fyra och fem. Sedan gick jag upp och lade ut lördagens EFIT. Därefter klistrade jag in julkort i Julbilagan och uppdaterade Gula huset av bara farten. Gick och la mig tjugo över åtta och sov halvannan timme. Har mått bra ändå idag.

Och magen är fortfarande snäll!