Ferlina funderar

08 februari 2007

Snacka om kemoterapi!

Normalt tar jag två piller varje dag, ett mot högt blodtryck och ett med sköldkörtelhormon. Men nu är det helt hysteriskt efter varje behandling. Så här såg det ut igår - och idag.

Före frukost: en tablett mot magsår och en mot illamående
Till frukost: cortison
Efter frukost: tabletterna, som jag brukar ta varje morgon + en vätskedrivande (för att jag inte ska få vätska i bukhålan igen)

Före lunch: en annan sorts tablett mot illamående
Till lunch: vitamintabletter (min egen ordination, eftersom jag har lite svårt för färska grönsaker just nu)

Före middagen: tablett mot illamående (samma som på morgonen)
Till middagen: cortison

Före sänggåendet: laxerdroppar
Innan jag släcker lampan: insomningstablett

Dessutom under dagen: Panodil, om jag har ont.

Räkna, om du orkar, jag gör det inte.

När jag träffade doktorn i tisdags, föreslog hon en blodtranfusion i samband med behandlingen, eftersom blodvärdet var lägre än det brukar (fast inte så jättelågt) och jag var så trött. Jag tackade ja, fast jag vet att det är en långvarig historia. Jag blev kvar på JK nästan hela dagen. Det var gott om patienter och ont om personal. De stackars sköterskorna slet som djur. Men jag hade det bra. Alf kom med MacDonalds goda couscoussallad vid lunchtid.

Jag har inte mått så förfärligt illa den här gången, men jag kräktes lite både i tisdags kväll och igår kväll. Igår tog jag om de sista medicinerna, när det lagt sig lite, och fick behålla dem. Ikväll har jag inte mått illa - än. Hoppas!

5 Comments:

At 08 februari, 2007 22:51, Blogger gila said...

Det går verkligen åt en sådan där pillerlåda förstår jag!
Jag roar mig varje söndag kväll med att fylla Pelles låda och att se till att allt hamnar i rätt fack och i rätt mängd!
Har övertagit ansvaret sedan han gick på behandling och var rörigare i huv'et än vanligt...
Han behöver ingen frukost - det räcker med en ostbit över pillren...
Usch ja - för att orka vara sjuk behöver man nog vara frisk.
Det där med illamående ger mig rysningar - är vettskrämd för att kräkas.
Kram på dig :-)

 
At 09 februari, 2007 08:14, Anonymous Anonym said...

Får jag dra en historia från ett tillfälle då jag käkade piller som aldrig förr? Det var för 1-2 år sen, en rotfyllning hade gått åt skogen, och bakterier hade vandrat ut från tanden, ner i mjukdelarna. Pga detta åt jag dubbla pencillinkurer (mot två olika sorters bakterier), dubbla doser ipren och alvedon samtidigt, samt en triangel-märkt värktablett. Eg var mitt tillstånd "hospitaliserande" sa min nya duktiga tandläkare som tog över efter den kassa som misslyckats med rotfyllningen. Men jag klarade mig på håret hemma, låg i ett mörkt rum och kunde bara dricka i ca 1 vecka.

KRAM!

 
At 09 februari, 2007 10:50, Blogger Ferlina said...

Usch, en sådan mardröm! Man är ganska utlämnad, när man går till tandläkaren, om man inte känner henne/honom, eller hur?

Har hört en mindre allvarlig, men träffande, historia från den tiden, då frisörer kallade sig hårkonstnärer. En bekant till min väninna blev lämnad med halva håret klippt, eftersom inspirationen tog slut. :^) Fast kanske är det en skröna.

 
At 09 februari, 2007 16:53, Anonymous Anonym said...

Tack för ett skönt skratt! Underbart det där med frisören vars inspiration tog slut! :-))

 
At 13 februari, 2007 11:43, Anonymous Anonym said...

Åh, gumman! jag lider verkligen med dig... kan du inte få öka cortisondosen? Eller betapred? *kramar*

 

Skicka en kommentar

<< Home