Vad forskar man för?

Vad tjänar det till med rosa bandet och andra insamlingar till cancerforskningen?
Ja, det frågar jag mig efter att ha hört nyheterna i morse:
Bästa cancerbehandlingen för dyr för landstingen
Konsekvenserna borde bli, att man slutar forska och slutar tillverka de effektiva medel, som landstingen ändå inte köper eftersom de är för dyra.
Då kommer följdfrågan: Vad är ett människoliv värt?
Kanske inte så mycket, när det gäller en skruttig cancerpatient, som förmodligen inte lever lika länge som andra, även om hon får den bästa behandlingen. Hennes långa sjukskrivning är ju också en kostnad, som jag förmodar man vill slippa.
Sedan finns ju också frågan: Hur mycket vill läkemedelsindustrin få ut av sin forskning? Kunde medlen kanske vara billigare?

På stan

Visst kunde man ha väntat sig, att jag skulle vara alldeles slut igår, men det var jag inte. Jag hade tid för klippning klockan tio, och efter det kände jag mig som vanligt så fin, att jag greps av fullständig köphysteri.


Bilden till vänster är tagen före klippningen med tjockt men platt hår, och den till höger är tagen efter.
Visst blev det bra?



Jag shoppade alltså loss ordentligt, men det mesta jag köpte var julklappar, så det kändes väldigt bra. För två år sedan var jag så sjuk före jul, att jag inte orkade köpa alla julklappar jag skulle. Det var som att leva en mardröm, så ifjol var jag ute i jättegod tid. Det upprepar jag gärna.

Jag åt lunch på en liten grekisk taverna och köpte sedan kött i Saluhallen till tre rätter av vilka två säkert räcker till två middagar vardera. När jag var färdig i stan hade jag stått fem timmar i NK:s parkeringshus.
Jag tänker inte tala om, vad det kostade!

Cortison-speedad

Hur länge kan man gå på 20 betapred? Ja mer än ett dygn i alla fall.
Vid åttatiden igår morse tog jag tabletterna för att inte bli illamående av taxolen. Jag gick och la mig strax efter midnatt, löste en sudoku, släckte och räknade till tvåhundra på italienska.
När klockan var två och jag ännu inte somnat, gick jag upp. Manglade tvätt i en och enkvarts timme, åt en Dröm-yoghurt med blåbär, stickade en timme på en tröja, satte mig sedan vid datorn där jag inte fick mycket gjort, spelade bland annat ett spel, som jag blir sömnig av mitt på dagen, men inte nu inte.
Gick och la mig 5.30. 6.15 startade klockradion.
Frukost runt halv åtta, förfärdigade sedan ett dockskåp åt mina "överblivna sommarflickor".
Vid halvtiotiden ringde jag min frisör och beställde tid till klippning. Igår kväll tappade jag nämligen flera hårstrån, vilket kan tyda på att mitt tjocka hår isolerar alltför bra mellan ismössan och hårrötterna. Så nu ska det bli kort, så jag får frysa! Brrrr!
Klockan elva var jag på Hälsans hus, cyklade arton minuter på motionscykel, samtidigt som jag pratade med min syster i mobiltelefon, och övade sedan axelrörelser under sjukgymnast Jessicas överinseende. Inte ett dugg ont (nästan) gjorde det idag, trots nattlig stickning.
Kvart i tolv satt jag i bilen på väg till Öijared, där jag mötte Alf, åt lunch och gick ett varv runt Järnbanan. Sänker antalet slag varje gång, och den här gången fick jag till och med några poäng! Köpte en vit polotröja till mig själv plus en julklapp i golfshopen.
På hemvägen köpte jag åtta örngott à 10 kr på Jysk, och två stora blockljus med god doft, ett hem och ett till Alfs kontor. Fikade på kontoret och åkte sedan hem.
Kollade mail, blogg och gästbok. Bytte kläder. Lagade tomatsoppa (Knorr-påse) och bruschetta med vitlökssmör och buffelmozzarella. Åt.
Sitter nu och redovisar cirka 38 timmar vaken tid. Men när jag väl kommer i säng lär jag inte behöva några vaggvisor. God natt!

Kvällens replik

"Vårt uppdrag är att utföra verkställandet."
Sagt av polisman i Uppdrag granskning.
Undrar just vems uppdrag det är att verkställa utförandet.

Självporträtt

I dessa efit-tider ser man en hel del fotograferade speglar med fotograf och kamera. Även jag tog några sådana bilder, som jag dock aldrig lade ut, innan jag kom på att man kan vända objektivet mot sig sträcka på armarna och kolla displayen i spegeln. Se där, närbild icke spegelvänd och utan kamera!

Förra veckan ville jag lägga ut en bild på en ismössa och googlade först på just "ismössa" utan resultat. Sedan sökte jag på "ice cap" och fick upp en massa bilder på Nordkalotten!*
Så här är i stället undertecknad iförd den tunga, kalla och (föga?) klädsamma huvudbonaden, förevigad på JK:s toalett. De vita lapparna, som tittar fram, är kompresser som ska skydda panna och öron mot kylan.

Dagens behandling gick mycket bra, ingen reaktion på Taxolen, och ismössan märkte jag knappt. Nålen kom rätt med en gång (det gör den inte alltid) men i höger hand, så jag fick strunta i min sudokutidning och läsa Femina i stället. Det var OK, för den hade jag sparat i flera dagar för att ha oläst till idag. Eftersom jag får behandling varje vecka nu åtminstone tio veckor framåt, ska man kanske operera in en Port-A-Cath, så jag slipper stickas varje gång. Du kan läsa om det på Fass sida om dropp, en bit ner på sidan.

Under veckan som gått sedan förra behandlingen, har jag varit mycket trött lördag och söndag och känt av lite av de vanliga taxolbiverkningarna: pirr i händer och fötter, ont i muskler och leder. Det senare har medfört, att jag haft ganska ont i axeln, som jag bröt i mars. Men nu känns det bättre, och jag får försöka ta vara på de bra dagarna och inte sitta framför datorn hela tiden. Lättare sagt än gjort!

*Nordkalotten är illa ute enligt Care2. Titta här på The Climate Mash!

Citat från gula huset

Så har det varit EFIT igen, och då är det förstås bråttom med uppdateringen. Mina bilder finns här.

Hösten har blivit lite höstligare, men är fortfarande ganska behaglig, vad jag tycker. Och snart är det Halloween, detta lånegods, som jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till. Jag har i alla fall fått flera trevliga halloweenhälsningar och gjort en själv också. Den kan du hämta här.

I Marginalen har jag en halloweenvers, som jag fick på ett vykort från min guddotter Louise för många år sedan. Hon och hennes lillasyster har för resten fått nya varmare kläder, vilket du redan sett om du kom via entrén.

Vid förra uppdateringen introducerade jag en blogg, fundror.blogspot.com, och den visade sig mycket trevlig att ha. Där skriver jag lite mellan uppdateringarna och sparar även den här rutan, som ju annars försvinner, nästa gång jag skriver nytt. Den känns också bra att skriva om min sjukdom i, det är inte alltid jag känner för att göra det här.

Apropå sjukdomen har jag kommit på, att jag ägnat mig åt att kasta sten i glashus. Ända sedan jag fick min diagnos, har jag rasat över böcker och filmer, där man så fort man vill ha en förklaring till att någon dött, som inte var så gammal, har tagit till cancer. Och så upptäcker jag samma sak i Jeans och diamanter. I fjärde kapitlet berättar Kristina:

- Min allra första förälskelse, Ove, bodde på samma gata som jag, när jag var tretton år. Jag hade svärmat för honom länge, innan han upptäckte mig. Han var ljus och kraftig och såg så frisk ut, och han var ett helt år äldre än jag.

Och i kapitel tio står det så här:

Då har Elisabet fått veta att Ove är död. Han har gått bort i cancer för något år sedan.

Så lätt är det alltså att ta till cancern, i alla fall innan man själv är drabbad. Det kunde ju annars lika gärna ha varit en hjärtinfarkt eller trafikolycka. Trots den missen vill jag förstås, att du som inte gjort det ska läsa Jeans och diamanter och helst också recensera den.

I bloggen skriver jag lite surt om rosa bandet, kan det tyckas. Det är inte meningen att det ska uppfattas så. Jag tycker att det är jättebra, att man stöder bröstcancerforsknigen, och jag tycker att man ska köpa rosa band. Men kan de inte starta en insamling för äggstockscancer också? Forskningen går för långsamt, känner jag, när jag vet hur dålig prognosen för min cancertyp är.

Motion!

Trött idag, men inte så farligt. Igår åkte jag direkt från sjukgymnasten till golfbanan och var där hela eftermiddagen. Efter lunch och lite övning av pitch-slag (som gjorde ont i axeln) gick jag med Alf ut på Järnbanan, en niohålsbana, som man får gå fast man inte har grönt kort. Jag är urkass, men vad roligt jag hade! I dag är det mulet, men igår var det underbart höstväder, lite kallt men klart och soligt. I morgon ska det bli fint igen på eftermiddagen påstår de, meteorologerna, men de har ju haft fel förr. Skulle de ha rätt den här gången, blir det Öijared igen. Och då ska kameran användas också, det är nämligen EFIT-dag!

Cancernytt

Ibland har jag skrivit på hemsidan om min cancer, men det är inte alltid jag känner för det. De som vet om den och vill veta hur det går, brukar skriva och fråga då och då och får naturligtvis svar med e-post. Ibland kan jag ändå vilja skriva av mig och då hör det kanske mera hemma här än i Gula huset. Jag skriver kanske, för jag är inte riktigt säker.
Den 29 september var jag på datortomografi. Jag väntade mig att få svar på telefon, men det kom aldrig, så igår ringde jag själv till min läkare och frågade. Jag fick veta att den här omgång Caelyx inte hade haft någon effekt, förändringarna i levern var kvar, en misstänkt tumör i underlivet hade växt så att den nu syntes på röntgen, och en lymfkörtel var förstorad.

Idag var jag på behandling. Slut med Caelyx. Nu är det Taxol, som gäller. Den här gången ska jag få en lägre dos varje vecka. Risken för håravfall är inte så stor då, men jag valde ändå att använda ismössa. Jag vill aldrig se ut som Uncle Fester igen! Ismössan var tung, och väldigt kall förstås (byttes ut när dem blev för varm), men den gjorde inte ont, som jag befarat. Kanske för att jag har ganska tjockt hår och fick skydd för panna och öron. Läste någonstans om Ludmila Engqvist, att hon tyckt, att ismössan, som hon använde i samband med sin cancerbehandling, gjorde fruktansvärt ont. Hon är nog inte lika tuff som jag! *flin* (Vad är väl en bobsleigh-hjälm mot en ismössa?)

I väntrummet till kassan sålde de Rosa bandet. Jag har ingenting emot att man vill gynna bröstcancerforskningen, men för mig känns det fel att sätta på mig ett rosa band. Varför finns det inget band för min sort? Bröstcancer är visserligen vanligare, men äggstockscancer är fasen så mycket dödligare, nog skulle den forskningen också behöva en extra hacka? Eller?
Nej, usch! Nu låter jag missunnsam och grinig. Bäst att sluta här.

Snabb hjälp

Idag skrev jag till min gästboks abuse-avdelning. Det tog nog inte mer än en timme, så var de förargliga skräpinläggen blockerade: "Content/Author considered harmful." Det kallar jag för service!

Skit också!

Så här länge hann jag alltså ha bloggen, innan jag fick spam. Jag har givetvis raderat kommentaren och jag har också aktiverat "word verification", vilket innebär, att alla som vill kommentera måste skriva av ett konstigt ord. Det ska i alla fall skydda mot automatiska inlägg enligt Blogger.

Tänk att det ska vara så roligt att spamma. Kan det verkligen ha så god reklameffekt för dem som gör det? Tycker att det närmast borde avskräcka från att besöka deras sajter. I min fina gästbok, som hittills varit rätt föskonad, har jag drabbats av skräpinlägg på tredje(!) sidan. Det är alltid tre, identiska fast ibland med olika adresser. Tar jag bort dem får jag strax tre nya, tar jag bort två, ersätts den som blir kvar med tre nya, osv. Jag ska skriva till gästboksleverantören, som jag hyser det största förtroende för, och se om det finns något att göra åt det.

Citat från gula huset

Uppdaterad 2005-10-13

Nu sitter jag här och jobbar med en sida, som jag inte vet när jag får ut. Jag har nämligen installerat bredband. Var det någon som trodde, att jag skulle komma ut på Internet sedan? Ja, inte jag i alla fall, efter alla klagovisor jag hört från mina nätvänner, och det visade sig ju, att jag fick rätt. Det är nu den 7 oktober, ska bli intressant att se vilket datum, som kommer att stå i Uppdaterad-raden här ovanför.

Det är fortfarande två veckor kvar till nästa EFIT, så jag passade på att göra en extra dag av den 22 september, när jag var i Falun. Den hittar du här.

Jag har valt en oktobervers i Marginalen. Undrar just, när jag ska få inspiration att skriva en ny. Eller när jag ska få en vers från någon på nätet, ni vet väl att jag gärna tar emot sådana, dock inte för långa.

Jag har fått ännu en höstgåva och min första halloweenhälsning. Den senare har jag dock inte satt in ännu. Höstgåva från mig kan du hämta här.

Jag har egentligen aldrig tänkt skaffa en blogg, och det kan man väl inte precis påstå att jag gjort heller, men en gång när jag ville kommentera i en annan blogg, kunde jag inte det, om jag inte var bloggare själv. Så jag skaffade fundror.blogspot.com. Det blev ju inte mycket skrivet, men nu har jag kommit på, att jag kan spara en kopia av den här rutan där. Den försvinner ju annars nästa gång jag uppdaterar.


--------------------------------------------------------------------------------

Det hann bli den 13 oktober, innan jag var färdig med bredbandet, och det värsta är att jag inte kan skylla på någon annan - jag hade kopplat fel. Men hej hopp, vad roligt det är nu! Fort, fort går det. Och så tog jag mod till mig och uppdaterade Windows, jag som varit livrädd för Service Pack II, men inget har krånglat hittills.

I lördags var vi på Göteborgs-Operan och såg baletten Re:Beauty. ”Endast den som har ett bottenfruset hjärta kan motstå att bli förälskad” lär DN:s recensent ha skrivit. Då är nog mitt åtminstone halvfruset, för jag blev inte alls särskilt förtjust i den första av de två baletterna, som jag upplevde som enahanda, alltför lång och tämligen obegriplig. Däremot tyckte jag mycket om den andra.

Nu ska jag hämta min kamera och plocka ut en höstbild av gula huset. Sedan ska jag äntligen synas med något nytt på nätet igen.


--------------------------------------------------------------------------------

Högtidlig ed

Jag lovar och svär att aldrig, när jag lägger ut bilder och ljud, glömma hur det var att sitta med standardmodem. Den som hittar något tungladdat hos mig, må bestraffa mig efter behag.

Låt vädret bestämma!

Jag skiter väl i bredband! Denna strålande höstdag lämpade sig mycket bättre för lite träning på Öijareds golfbana.
I morgon ringer jag supporten - kanske.

Bredband

Kan det bero på min negativa inställning, att det inte fungerar? Från så många nätvänner hade jag hört om bredbandsinstallationens vedermödor, att jag var helt övertygad om, att det skulle krångla. En självuppfyllande profetia? Modemet är anslutet och alla små gröna dioder, som ska lysa, lyser. Men inte kommer jag ut på nätet inte! Jag som avskyr att ringa support, men i morgon måste jag nog göra det i alla fall. Har en uppdatering, som väntat snart en vecka på att komma ut, den hinner väl bli inaktuell.