Två dagar

Måndag och tisdag har varit två sinsemellan olika, men rätt ansträngande dagar.

Gårdagen började med tidig frukost och kontrastmedelspimplande från 6.30. 8.30 skulle jag nämligen på datortomografi. Plötsligt hade man kommit på att port-a-cathen inte fick användas till den intrevenösa kontrastvätskan, den skulle ev. inte hålla för trycket. Så här blev jag stucken i armen igen. Tack vare att mina blodkärl nu fått en tid att lugna ner sig gick det i alla fall bra. Undersökningen gick väl också bra, men nu ska man gå omkring skräckslagen ett tag igen tills svaret kommer.

Direkt från röntgen till JK, där jag skulle få träffa doktorn och sedan få behandling. Mycket folk överallt. Fick vänta i kassan, vid provtagningen och på doktorn. När jag kom upp till avdelningen, fick jag vänta där också. Kvart över ett var jag i alla fall färdig och blev hämtad av Alf. Vi åt på Pasta Etc. och åkte sedan till Nordahls och köpte Acers julklappschoklad (och lite åt oss själva). Hemma tämligen trött vid tre-halvfyratiden.

Idag har jag och några till från jobbet deltagit i Stora Må Bra-Dagen på Lorensbergsteatern. De flesta av föreläsarna/underhållarna var bra, men det blev lite mycket på en gång. Det blir väl så, när man vill dra ihop folk från ett större område. Här i Göteborg kom några av deltagarna ända från Trollhättan, Åmål och andra avlägsna platser. De ville väl inte åka så långt för en halvdag. Bingolotto-Rickard höll ihop det hela och skulle utgöra någon slags röd tråd. Lite jobbigt för mig, som alltid räknat "hurtig" som ett skällsord. Men visst är det mycket idag, som genomsyras av en ytlig hurtighet, inte minst i media.

Jag känner mig dock lite otacksam, det var en dyr fin grej, som min arbetsgivare bjöd på. Men den gav förhoppningsvis mer åt dem, som arbetar heltid och fick byta ut en åtta timmars arbetsdag mot åtta timmars underhållning. Själv arbetar jag varannan förmiddag, och unnar mig ganska mycket underhållning på min fritid.

Varför gör de så?

Voffor gör di på detta viset? Varför är det alltid mina (synnerligen få) favoritprogram, som utgår, när SVT vill visa något annat? Maten var klar prick klockan 20.00, så att jag skulle kunna sätta mig och äta framför På spåret. Vad fick jag för det? Någon fånig musiktävling för nordiska barn. Kan de inte sända sånt på barnprogramstid?

Kvällen räddades i alla fall delvis av att vi hittade Alfie, den riktiga 60-talsalfie med Michael Caine, på TV1000. Är inte det minsta intresserad av att se den amerikanska nyinspelningen, även om Jude Law i trailern gör sitt bästa för att likna den unge Caine.

Nu låter jag väl riktigt gammal och gnällig? Bra! Det är så jag känner mig. :^P

Lördag igen

Sedan jag kom hem har jag varit ganska trött, men jag jobbade i alla fall i onsdags och det var roligt.

Igår kväll var Alf och jag och tre till i Kajskjul 8. Vi åt skaldjur och såg en trevlig show med bland andra Anders Ekborg. Jag håller inte med GP:s recensent om att Andreas Lundstedt var den klarast lysande stjärnan. Visst var han duktig, men han kändes väldigt amerikansk och "plastig" i min smak. Jag tyckte att Ekborg och de tre tjejerna var bättre. Det var i alla fall kul att höra paradnumren ur massor av kända musikaler, även om jag i vanlig ordning fann ljudet väl högt. Det är snart bara Operan man kan gå ut från utan att vara lomhörd. Misstänker att den yngre publiken redan har så nedsatt hörsel, att man måste dra på för att den ska höra.

Det här besöket var planerat månader i förväg, så jag bara kände att jag måste gå. En stark värktablett och mycket vila under eftermiddagen, därefter en lång stund i duschpalatset (visst, låter det flottare än steamern?) och sedan en ännu längre stund till klädsel och sminkning, fick mig att känna mig någorlugna fräsch och pigg, så det blev faktiskt en så trevlig kväll, man kunde önska.

Idag har vi tagit det mycket lugnt. Nu ska jag steka fläskkotletter och se På spåret.

Lat-lördag

Lördagen den 18 november strosade vi omkring i Altstadt och på Viktualienmarkt - igen. Gick på fint konditori. Sedan satte vi oss på en spårvagn, åkte paradgatan Maximiliamstrasse, förbi Residenset och Stadsteatern, över Isar och förbi tekniska muséet. Vi åkte nästan till ändhållplatsen, tog vagnen tillbaka, hoppade av vid Bahnhof Ost och åt en kebab. Tog nästa vagn och åkte hem till hotellet. Där vilade vi oss riktigt länge. På kvällen blev det kalbshaxe på Haxnbauer.

Nöjes-fredag

Fredagen den 17 november tillbringade vi timmar på Galleria Kaufhof med att handla julklappar - mest åt varandra. Sedan gick vi till Viktualienmarkt, där vi åt goda vita korvar med surkål, studerade folkvimlet och njöt av färgprakten i frukt- och grönsaksstånden. Utbudet är enormt och måste komma från hela världen.

Efter en välbehövlig eftermiddagsvila gick vi till en kinesrestaurang i närheten av Deutsches Theater. Vi beställde en ristaffel för två. Det var lika många rätter som på en normal kinesisk buffé, men vi fick dem serverade vid bordet.

På teatern såg vi "Mozart, das Musikal", som handlar om Mozart men har nyskriven musik. Ensemblen är från Budapest men sjunger på tyska. Jag förstod det mesta och tyckte det var jättebra.

Efit-torsdag

Torsdagen den 16 november släpptes jag lös på stan. Då tyckte jag det passade bra att göra EFIT.

Mäss-onsdag

Onsdagen den 15 november var vi på mässan från nio till fyra. Lite trött var jag, men jag tog vara på alla tillfällen att sätta mig ner. Och mina fötter uppförde sig exemplariskt, det var som om de inte hade upptäckt, att jag gick omkring på hårda betonggolv.

Alf har varit på många mässor vid det här laget och träffade massor av människor, som han kände, men också några, som hade nyheter han var ute efter. Det var roligt att titta på folk, antingen de nu var bekanta eller ej. Modet har nått Kina, och många unga kinesiskor hade jättefräcka kläder - som Connie härintill.

På kvällen var vi på en festlig restaurang, La Vecchia Masseria, tysk inredning, trängsel och gemyt kombinerat med fantastisk italiensk mat. Kyparna var italienare, så jag fick beställa på det språket, som jag faktiskt behärskar bättre än tyska. Vi åt en lammfilé, som smälte i munnen. Men lite lomhörd var jag, när vi gick därifrån. Damen, som satt snett emot mig talade oavbrutet med mycket hög röst. Hennes sällskap inflikade några få repliker, men det var i stort sett en monolog. Och stackars Alf satt bredvid henne ...

Stress-tisdag

Tisdagen den 14 november hade jag behandling på morgonen, och på eftermiddagen skulle vi flyga till München. Planet skulle gå 14.30, men för att vi skulle hinna hem emellan och sedan komma i god tid till flygplatsen räknade vi med, att jag skulle kunna lämna JK klockan tolv. Eftersom jag haft ont och känt mig dålig skulle jag få träffa min läkare. Jag kom jättetidigt till JK för att jag hoppades få tala med henne före behandlingen. Inte en chans! När behandlingen var över, gick min sköterska för att försöka skynda på henne, och vid tolvtiden kom hon upp till avdelningen. Hon klämde lite på magen, och sedan skrev hon ut starkare värktabletter, för de jag redan hade hjälpte inte. Så skulle tabletterna hämtas på apoteket. Det tog tid! När vi äntligen kom hem, hade vi tio minuter på oss att hämta våra grejer.

Nåja, vi hann med planet utan problem, men äta något på flygplatsen var inte att tänka på. Vår lunch blev den lilla mackan vi fick vid tretiden.

Väl i München började däremot drygt fyra dagars regelrätt frosseri. Och värktabletterna - ja, dem behövde jag aldrig.

I stället för EFIT

Idag är det EFIT. Jag hade nog tänkt mig att fotografera en del: först några kort på hur far firades med tårta och present, sedan åka till Margareta och titta på det nya huset, mot kvällen lite packningsbestyr inför en förestående resa. Men det blev inget av det, för jag mådde inte alls bra. Jag får ont i magen i slutet på varje behandlingsperiod nu och blir så trött, så trött.

Men för två veckor sedan åkte vi till Margaretas tomt och tittade på den nygjutna grunden.

Och några dagar senare kom man och reste stommen. Margareta skickade några bilder. Det går fort att bygga idag.

Det nya huset är nästan tre gånger så stort som det gamla och får stora fönster och en uteplats mot sjön i stället för den lilla glasverandan. Och så alla moderna bekvämligheter förstås. I den gamla stugan inskränkte sig dessa till elektricitet. I sanning ett lyft!

EFIT? Ja, det tar jag väl igen på resan.

Förlåt!

Det var inte IE:s fel, att det inte blev feta länkar. Det var Dreamweaver, som tagit bort kod, som IE behövde! Firefox och Netscape klarade sig utan, men vad hjälper det, när IE är den vanligaste läsaren?

Jag glömde ju alldeles att tala om att jag var på bio igår. Det blev bara en månad mellan biobesöken - och jag som gick ungefär vartannat år förr. Fruktansvärt så nöjeslysten man blivit på gamla dar!

I alla fall såg Alf och jag Djävulen bär Prada. Alf var väldigt förtjust, jag tyckte att handlingen var lite väl förutsägbar. Men Meryl Streep var magnifik som den djävulska chefredaktören och Anne Hathaway otroligt söt. Och kläderna var fantastiska förstås. Jag kände mig nog lite lantlig i min flätstickade kofta och bärnstenshalsband, måste jag säga.

Se gärna filmen, den är åtminstone god underhållning. Och kolla filmens hemsida. Där finns mycket kul!

Färdig!

Idag heter mina hatobjekt Bredbandsbolaget och Internet Explorer.

Bredbandsbolaget för att jag har så dålig förbindelse med deras DLS att ett jobb som borde ta en kvart kan dra ut flera timmar på tiden.

Internet Explorer därför att den inte begriper att det står feta länkar i min css-fil, utan jag måste göra dem feta direkt i dokumenten också.

Men nu ligger första etappen av min nya sida ute. Den gillar jag. Kom dit och gör det du också!

På jobbet

Har inom en mycket kort tidsrymd drabbats av två av mina hatobjekt: Microsoft Photo Editor och Nokias standardsignal. Nu åker jag hem. :^P

Än sjunger gubben

Jag tror att det var 1955 Povel Ramel sjöng denna visa i en Knäppupp. Han var då 33 år.

Faktum är att idag, 51 år senare, sjunger den nu 84-årige gubben med en röst lika klar som minnet och intellektet. Jag är mäkta imponerad.

Det var igår kväll jag avnjöt Povel à la carte på Lorensbergsteatern. Jag kan bara instämma i varje ord från GP:s resencent.

Första försöket

Nu har jag äntligen fått ihop en ny layout, som jag lägger ut på prov. Sidan fungerar inte ännu, det är bara utseendet, som kan bedömas. Knapparna i menyn ska bli av mouseover-typ, och eftersom det är mycket arbete med sådana, vill jag gärna ha lite feedback innan jag gör dem.

Så snälla, gå och titta på min testsida och skriv sedan en kommentar. Snälla!!!!!

Igår och idag

Igår skulle jag göra en "liten grej" för jobbet hemma, tänkte jag. Det tog nästan hela dagen.
Idag är jag på jobbet - och har redan gjort allt som skulle göras här. Så kan det bli.

Igår skrev jag i en kommentar, att jag var rädd att inte få filmerna från Ginza till fars dag. Det tog nog en timme att beställa dem på grund av Bredbandsbolagets urusla förbindelse, men...
Idag är de redan på väg!

Igår bad Alf mig kolla kanalbåtssemester i England - en gammal dröm.
Idag hittade jag det här. Lockande, eller hur?

Ett par badskor

Innan jag blev sjuk hade jag gått på vattengympa i sisådär tio år. Det är absolut den bästa motion jag vet. Hela våren och sommaren hade jag känt mig så mycket bättre, att jag verkligen längtade efter att börja igen. Men hur skulle det gå med stomin? En timme i badkaret visade, att det skulle gå alldeles utmärkt. Bandaget satt till och med hårdare än före "blötläggningen".

Men jag hade lite nagelsvamp, och denna svårbotade åkomma ville jag inte dela med mig av, så jag gick till sportaffären och tittade efter badskor. De stora sportkedjorna hade inga, men i en lite mindre affär fanns det, dock inte i min storlek. Jag beställde ett par. Jag skulle få dem inom en vecka, sa man. Det här var den 24 augusti och terminen skulle precis börja, så det passade utmärkt.

Här går jag på sjukgymnastik och här vill jag ha vattengympa.
Klicka på bilden!

Det kom inga badskor inom en vecka, inte inom två heller. När jag hade ett ärende åt det hållet gick jag in i sportaffären och frågade efter dem. Nej, de hade inte kommit, men kanske på fredag. OK, tänkte jag, vattengympan var visserligen på fredagen, så jag skulle missa den gången, men nästa skulle jag ju kunna vara med på.

Det kom inga badskor på fredagen. Jag hade beställt svarta badskor, men nu ringde jag och sa, att det gick lika bra med vita, bara jag fick ett par. Till slut fick jag ett mail, om att de kommit. Det var den 24 oktober, alltså precis två månader från beställningsdagen - åtta missade träningstillfällen.

Förra onsdagen, när jag var och tränade axeln, passade jag på att sätta upp mig på fredagens vattengympa, det var bara det att jag har börjat må sämre igen, så i fredags orkade jag inte gå. Idag har jag satt upp mig för imorgon, men ärligt talat tror jag inte, att jag orkar gå då heller.

Jäkla badskor!

Höstvinter

Idag var det höstvinter i Mölnlycke, ja, här också förstås. Blåst och snö, men ändå löv kvar på träd och buskar. Fint, tycker jag.