Imponerande

Trots ett ganska ringa sportintresse kunde jag inte annat än imponeras av de svenska framgångarna i OS. Fjorton medaljer varav hälften guld! Och ännu roligare är, tycker jag, att damerna stod för åtta av de fjorton. Nu kan det kanske bli slut på att de mesta pengarna och de bästa träningstiderna går till mäns och pojkars idrott. Eller?


Jag blev också lite imponerad av mig själv. Så här mycket hann jag sticka på Simons häckentröja, medan jag (halv)tittade på OS. Det är lite bökigt med fem nystan, inte precis en stickning man tar med sig överallt, men jag kände inte alls för att sticka tröjan på tvären.

Inte imponerad men glad är jag över att jag mått ganska bra den här helgen, trots att jag fick behandling i tisdags. Jag är bara lite orolig att taxolen ska ha sämre effekt, när jag får den varannan vecka.

Citat från gula huset

I morgon är det fettisdag, så det är alltså hög tid att lägga ut semmelreceptet, om ni ska hinna baka.

En som är synnerligen förtjust i mina semlor är Kajsa, och hon har också skickat en söt liten semmelgåva.

Jobb som jobb

Klockan är kvart i nio och jag har redan tömt diskmaskinen och ställt in frukostdisken, gjort mina uppmjukningsövningar för axeln och kört igång en tvätt. Jag som brukar fastna framför datorn till framåt lunch! Eller till och med återvända till sängen. Det måste vara vädret, solen strålar över snötäckt is, när jag kastar en blick genom balkongdörren. Det är underbart dagsljus över min arbetsplats. Härligt att det går så fort mot ljusare tider.

Igår hälsade jag på på jobbet. Fast jag var trött, var det som vanligt roligt, och jag träffade många av dem, som jag helst ville tala med. Hoppas jag blir så bra, att jag faktiskt orkar jobba lite till före pensionen. Hoppas, hoppas!

Nu har jag strax ett annat jobb att utföra. Har fått order att titta på storslalom halv tio. :^D

En bra dag

Två ganska rostiga gamla damer (63 resp. 16) kom till bilprovningen idag - och körde därifrån med blankt protokoll! Detta måste förstås firas; idag blev det vaniljhjärtan till tiokaffet hos ACER.

Även hos sjukgymnasten gick det bra. Därifrån åkte jag och handlade.
I fiskboden frestade Malle med torsktungor. Det var jag naturligtvis tvungen att prova. Det var inte alls dumt, visade det sig senare, när jag dubbelpanerat och stekt dem och serverade dem med klyftpotatis och remouladesås.

För övrigt har jag naturligtvis glatt mig åt dagens svenska OS-medaljer. På det stora hela en bra dag, alltså.

Aktiva dagar ...

... med mitt mått mätt.

Igår var jag hos sjukgymnasten. Efter det åkte jag och tvättade bilen hos Mjuk biltvätt i Sävedalen, eftersom de kan tvätta cabrioleter. Det var ingen kö, tvärtom två killar med inget att göra, stod och väntade på, att det skulle komma någon. Därför hann jag åka till Cederleüfs och köpa vaniljhjärtan i tid till femtonkaffet hos ACER. Efter kaffet åkte jag och handlade.

Idag har dag jag fått behandling. Den var på eftermiddagen, så jag har inte gjort så mycket efteråt. Det blev visst bara en aktiv dag, när allt kommer omkring. Men i morgon ska jag besiktiga bilen och ha sjukgymnastik.

Häromdagen letade jag (förgäves) efter ett bidrag till en fototävling. Då hittade jag några bortglömda bilder på Simons tredje katt, Trotskij. Pianopallen var en av vår Jansons favoritplatser, och Trotskij liknar honom, om man tar bort det vita.



Här har ni de andra två:

Mines

och

Sahib.

Falstaff på GöteborgsOperan

Igår var vi på Operan igen. Vi såg Falstaff av Giuseppe Verdi, den bygger på Shakespears Muntra fruarna i Windsor och är naturligtvis väldigt rolig. Den är vacker också, både musikaliskt och scenografiskt. Dräkter och frisyrer kunde mycket väl komma från 1600-talet, så vitt jag kan bedöma, och scenerna känns också mycket äkta. Vad gör det då, att även de korta pauserna blir ganska långa för scenbytenas skull?

Falstaff spelas magnifikt av Anders Lorentzson och fru Alice Ford av den alltid lika roliga och skönsjungande Carolina Sandgren.

Tyvärr har mina besökare inte så stor chans att få se Falstaff. Det är bara två föreställningar kvar, fredagen den 3 mars är sista föreställningen. Men kanske har någon av er redan sett den? Skulle vara roligt att höra vad du tyckte i så fall.

Tonval

Känner du någon vars telefonnummer blir en melodi när man slår det på en tonvalstelefon?

En mig närstående persons telefonnummer ger de sju första tonerna på Yankee Doodle Dandy, och en gång i tiden hade vi en sotare vars nummer blev de sex första på Vamos a la playa. Oftast är man ju lite sur när man ringer till sotaren, man har fått en tid som inte alls passar eller något sådant, men surheten gick lätt över när man slog numret till den sotaren.

Numera har vi bergvärme och ingen sotare alls.

Men hjärnan jobbar

Jag tittar på mina EFIT-bilder och tänker, att man kan få för sig, att jag är en ganska aktiv människa med många järn i elden. Så är det ju inte alls. För det mesta sitter jag här, eller ligger om jag är riktigt trött, och låter dagarna gå. Idag har hela förmiddagen gått åt till att lägga ut min EFIT och titta på andras, och fast jag känner mig rätt slö, så tycker jag innerst inne, att det är härligt att ha tid till sådana onyttigheter.

Naturligtvis är det skönt att komma ut också, när jag inte är för trött, om sedan bara för att få en behandling eller köpa lite mat. Igår kände jag mig faktiskt riktigt frisk, men jag lät Simon köra bilen, när jag väl kommit till stan. Det kändes säkrare så.

Medicinen jag fick mot hand- och fotpirret har inte haft någon effekt ännu, men det är för tidigt att ge upp. Jag tar två kapslar om dagen nu och tänker börja med tre i morgon.

Nu funderar jag på att börja med Simons häckentröja (se EFIT), men först måste jag hitta den skiss jag gjort på hur den ska se ut.

Citat från gula huset

Nu ligger mina efit-bilder från den 15 februari ute!

För övrigt är här ingen uppdatering alls. Besök min blogg, så kanske du hittar något nytt.

Igår ...

... gjorde jag färdig Simons tröja, den jag köpte garn till i Falun i september.

... hämtade jag äntligen medicinen mot hand- och fotpirret. Den heter Neurontin och är egentligen en epilepsimedicin. Jag tog en kapsel igår kväll. Sedan sov jag jättetungt. Jag vaknade en gång för att gå på toaletten och då var jag alldeles yr och konstig. När klockradion satte igång kunde jag inte fatta, att det var morgon. Nu börjar jag kvickna till. Det är meningen att jag ska ta medicinen tre gånger om dagen så småningom. Undrar hur det ska gå.

... lagade jag franska rårakor. Det är en sån där grej jag ofta tar till, när fantasin tryter. Lättlagat, gott och ingredienserna (så när som på fläsket) finns oftast hemma.

Ta till varje portion:
1 stor potatis
1 liten gul lök
1 ägg
Riv lök och potatis. Blanda med ägg. Krydda med salt och peppar.
Stek i medelvarm panna. Tre rårakor i en pannkakslagg eller stor stekpanna tycker jag är lagom storlek.
Servera med stekt fläsk, grönsallad och lingon.

Förr stekte jag rårakorna i flottet från fläsket, men då fastnade de gärna i pannan, så numera använder jag smör eller margarin. Receptet är från Ria Wägners TV-program Hemma med Ria någon gång på 60-talet, om någon till äventyrs minns det.

... tittade jag lite på curling. Fascinerande spel. Beror det kanske på, att det går så bra för svenskarna? Ikväll är det herrarnas kortprogram i konståkning. Vi har en landvetterkille, Kristoffer Berntsson, med. Gissa om jag ska titta då.

Hur går det till?

Så är det OS igen. Jag har noterat, att de som tittar på idrott tycker sig göra nytta, sin samhälleliga plikt helt enkelt, medan vi som hellre sitter vid datorn på fritiden ägnar oss åt barnsliga oväsentligheter.

Mitt idrottsintresse är mycket måttligt. Dock kan jag sitta i närheten av teven med ett handarbete eller en sudoku bara för att höra reportrarna. Deras språk är obetalbart. Eller vad sägs om följande yttrande under damishockeymatchen Sverige - Ryssland?
-Det svenska laget springer liksom mera stillastående.

Stor-Göteborgs bästa pizza

Idag har jag varit hos stomiterapeuten på Östra sjukhuset igen. Den här gången fick jag skjuts och behövde inte leta parkeringsplats. Alltså var jag där i god tid. Jag hade skrivit ner allt jag ville fråga eller be om, så besöket blev givande.

Eva undrade, om jag läst dagens G-P. Det hade jag inte, men det visade sig, att där fanns en lång artikel om parkeringsproblemen vid Östra, som jag skrev om förra gången.

Efteråt åkte Alf och jag till Sävedalens Pizza House & Grekisk Grill (jo, den heter faktiskt så), som är en helt fantastisk restaurang. De har bland annat jättegod sovlaki och otroligt lyxiga pizzor. Jag åt en Marco Polo (tomatsås, mozzarella och massor med parmaskinka). Underbar! Ja, jag orkade ju inte hela förstås, mer än halva fick följa med hem.

En liten varning, innan ni vallfärdar till Sävedalen dock, restaurangen har plats för exakt tio sittande gäster. Men skulle det vara fullt, kan man ju alltid köpa med sig en pizza - eller kebab, den är inte heller illa.

Citat från gula huset

Bara en liten uppdatering inför Alla hjärtans dag. Tack för söta hjärtegåvor! Givarna har fått tackkort, men du som vill ha en gåva, fast du inte hunnit göra någon själv, kan hämta här.

Jag har valt bara romantiska motiv i Vykortsstället, ett par blomstertavlor och några av mammas gamla bokmärken. Det är så roligt att använda dem.

Versen jag valt heter Kommunikation och är kanske inte så romantisk - men tänkvärd. Vill du ha romantik - läs Jeans och diamanter!

PaintShopPro-användare ska få en liten present av mig förresten! Jag hittade jättefina gratis-tubes på ett ställe som heter About.

Dagsrapport, tisdag

Idag fick jag min första behandling i den nya taxolomgången. Ska bli intressant, att se hur det går. Jag har fått medicin mot hand- och fotpirret, fast jag glömde lösa ut den. Jag har också sömnpiller att ta om jag blir alltför trött på cortisonnätterna. Just nu känner jag mig visserligen sömnig, men det är väl inte säkert, att det varar tills jag lagt mig.

På vägen till sjukhuset, det var här vid sjön, vi hade nog bara kört någon kilometer, fick vi se en polisbil och sedan en Volvo med nosen mot en bergvägg. Volvons bakända blockerade vårt körfält, och vi fick lov att stanna tills en polis viftade fram oss. Medan vi stod still, hann jag se, att mellan två poliser, iförd reflexväst, stod en arbetskamrat till mig. Någon annan person såg jag inte till, så det är ju troligt, att det var hon, som körde bilen. Läste senare i G-P att olyckan hänt nästan en timme, innan vi passerade. Det är ungefär den tiden, som hon åker till jobbet. (Enligt GP skulle bilen redan vara bärgad, när vi passerade. Det var den inte, det syntes inte ens till en bärgningsbil.)

För övrigt har det varit stora glömskedagen idag. Se här våra bedrifter:
Barbro:
glömde pennfodralet, det oumbärliga, i fåtöljen på JK (som väl var uppmärksammades det av en annan patient)
glömde gå till Apoteket och hämta den nya medicinen
Alf:
glömde azalean i vattnet, där den borde stått högst 20 minuter, när han åkte till jobbet (räddades av mig efter några timmar, ser ut att må bra)
glömde kvar fisken vi köpt på lunchrasten i bagageluckan och fick med den till jobbet

Turligt nog var det kylskåpskallt i bagageluckan, så fisken, som var en odlad fjällröding, låg bra där, tills han kom hem. Jag sjöd den i en lag på fiskbuljong, vitt vin, purjolök, kryddpeppar och fänkål. Luktade ljuvligt och smakade ännu bättre. Serverades med kokt potatis, hollandaisesås och små ärter.

En av Alfs äldre släktingar har dött, hans mors kusin, en förtjusande gammal man, tyvärr mycket dålig sista tiden. Han bodde på Frösön och ska begravas i Frösö kyrka på fredag, lite för långt för oss att åka.

Alf kom hem lite tidigare än vanligt, så vi kunde åka till blomsteraffären och beställa krans. Vi valde en med iris, tulpaner och ginst, vårlik och fin.

En ny och en gammal favorit

Jag har en ny wienerbrödsfavorit, lemon fan, med frisk citronkräm i frasig smördeg. Mmmmm! Och jag kan med lugnt samvete unna mig den, för kilona rasar ändå efter operationen. :^D

Alf hittade den gröna 70-talsduken i linneskåpet. Den skulle genast på bordet. Ibland är han lika nostalgisk som jag. :^)

Halvdåliga nyheter

Min läkare på JK ringde nyss. Hon hade ju lovat mig att slippa Taxol, men eftersom det är det enda, som hittills varit riktigt verksamt, vill hon nu, att jag ska fortsätta. Men jag ska få behandling varannan vecka i stället för varje. I bästa fall innebär det fyra-fem dåliga dagar på fjorton i stället för på sju. Man får vara glad åt det lilla.

Lönlös väntan

I flera dagar väntade jag på att min mexikanska bälta skulle äta upp flugan, som fallit död ner mitt för nosen på den. Men den var visst inte hungrig. Jag fick göra mig av med flugan på annat sätt.

Lätt far eller starka barn?

Min syster ringde igår. Hon var hemma med småbarnen, som var lite hängiga. Vi talade om den bärbara dator, hon just beställt genom jobbet.

Calle 5 år tittade på ett barnprogram, han inte sett tidigare. Vad är det? frågade han sin mamma, och hon svarade: Barbapappa.

En stund senare hör jag i bakgrunden, hur Calle förklarar för sin lillasyster: Jag tittar på Bärbara pappa.


Bilden är från i somras.