Så här gick det idag

Ingen feber. Inga äckligheter från fisteln. Doktorn hittade ingenting vid undersökningen utan måste tro mig på mitt ord. Vilket hon förhoppingsvis gör.
Jag fick lite tid mellan läkarbesök och behandling, så vi åkte till Pasta Etc. och åt igen. Lika gott den här gången.

Idag var jag riktigt svårstucken inför behandlingen - jobbigt inte bara för mig utan också för min sköterska. Det är mer än en månad sedan remissen gick iväg om en Port-A-Cath. Imorgon ringer jag och försöker skynda på det hela. För övrigt avlöpte det hela väl. Träffade en medpatient, som tappat nästan allt hår av samma behandling, så en viss nytta gör säkert ismössan. Visst har jag fällt en hel del, men så jämnt över huvudet att ingen, som inte vet hur tjockt mitt hår normalt är, ser det.

Efter behandlingen var jag så sugen på choklad. Det resulterade i inköp a en Tarragona och en Apelsinkrisp i Pressbyrån, medan jag väntade på Alf. Men jag åt inte allt - jag sparade och delade med mig. Så det så.

Sedan hämtade vi Simon och Sahib. Sahib är ledarkatten, som verkligen njuter av att vara ensam katt över tre människor, i stället för att vara en katt av tre under en människa. Men man kan ju undra, vad de randiga ställer till, när både husse och ledaren är borta.

När katten är borta .... Hm.

Förvånar det någon, att fisteln gick upp igen, så fort jag kommit hem? Men feber har jag åtminstone inte. Nu ska jag försöka sova en stund trots cortisonet.

Jag har hittat blanketterna!

Och kommit ur nattlinnet. Och Alf har lovat att köpa fläskkotletter. Allt ordnar sig till det bästa.

Men håll tummarna för mig i morgon, när jag ska till doktorn (10.30). Kanske har hon kommit på, hur hon ska kunna hjälpa mig.

Halvdan - eller nåt

Idag har jag kommit ur sängen men inte ur nattlinnet. Jag har flyttat mig mellan datorn, stickningen och matbordet. Inte är det mycket med mig, inte. Jag som skulle firat en kollegas födelsedag på kontoret och sedan gått till sjukgymnasten. Lyckligtvis mår axeln ganska bra trots utebliven träning. Tur att åtminstone den är så läkt, att taxolen inte ger sig på den.

Jag har utfört ett litet, litet arbete åt Alf. Ironiskt nog att fotografera en termometer, fast ingen feberdito i alla fall. Så har jag betalat räkningar, något som tar emot även när jag är frisk, så helt onyttig har jag inte varit ändå. Och så har jag letat efter blanketter, som ska fyllas i. De finns på Internet, så jag får väl skriva ut nya, om jag inte hittar dem. Men jag vill inte.

Och nu tror jag faktiskt jag klär mig. Snart kommer väl Alf. Hoppas han har köpt fläskkotletter, av någon anledning längtar jag efter det.

Feber och tevebesvikelser

I fredags eftermiddag var jag för matt för att åka och handla. Vi bestämde oss för att skjuta upp det, så jag lagade en soppa och gjorde bruschette, eftersom vi råkade ha mozarella hemma. Sedan skulle vi titta på På spåret, mitt favoritprogram. Javisst, ja! Det är ju på lördagar numera.
Riket fick en chans, när det var nytt för något år sedan. Det blev den första och sista. Vilken skit, rent ut sagt! Som tur var hade vi fler gamla filmer. Vi tittade på I hetaste laget med Marilyn Monroe, Tony Curtis och Jack Lemmon. Den håller än, så kvällen var räddad.

Jag var helt inställd på att vara pigg igår morse. Vi skulle först handla mat, sedan skulle vi åka till Ikea, och jag tänkte också få köpt de sista julklapparna. Tji fick jag! Feberfri var jag möjligen men långt ifrån pigg. Alf handlade ensam och lagade lunch, goda baguetter - aptiten har jag kvar. Sedan kom Simon, och det var mysigt, men jag tillbringade mesta tiden i sängen. Framåt eftermiddagen började jag få frossa, halv sex tog jag tempen:


Dåsade bort ett par timmar med Madeleine Peyroux i min Walkman. Sedan tog jag två Panodil för att orka gå upp och se På spåret. Skit, skit, skit - igen! Nu var mitt favoritprogram inställt på grund av en barnschlagertävling. Slötittade lite på ett program om Turning Torso, åt vitling, som Alf stekt, och potatismos, som Simon lagat. Det var jättegott. De kan, mina pojkar, om de vill!

Första advent började med 37,6° och fortsatt matthet. Efter frukost, tillbaka till sängen. Nu har jag varit uppe så lång tid, som det tagit att skriva detta - och det räcker.

Hemma igen

Igår eftermiddag blev jag utskriven, och det känns ganska bra, eftersom jag vet att de gjort vad de kunnat för den här gången. På tisdag får jag träffa doktorn i samband med behandlingen, och då har hon förhoppningsvis hunnit tala med honom, som opererade mig.

Jag hämtade ny antibiotika på Apoteket, eftersom den förra tydlingen inte haft önskad effekt, sedan åkte vi hem och fikade, innan Alf åkte tillbaka till jobbet. Jag tog det ganska lugnt, tvättade lite bara. På kvällen såg vi på en av John Waynefilmerna, Eldorado från 1967 - riktigt rolig faktiskt, men kanske inte så spännande. Fast det var inte JW, som var roligast, det var Arthur Honeycutt, som gammalt original till vicesheriff, och Robert Mitchum, som synnerligen bakfull ordinarie sheriff.

Idag är jag lite trött, men jag tror inte jag har feber. Jag tar det lite lugnt i alla fall och sitter mest vid datorn. Till lunch får jag Salads Plus Couscous från mcDonald's. Det var Josefina, som tipsade om det på en efitdag.

Hon fyllde förresten år i förrgår, så idag gjorde jag ett lite försenat födelsedagskort till henne. Grattis, Josse!

Inlagd sill

Heter man Siljehed och dessutom är en tjock, ängslig unge, tacksam att reta, är det ganska givet, att man får öknamnet Sillen, eller Silla (dialektalt, med akut accent, ej att förväxla med det vackra namnet Cilla, som har grav accent). Och nu är jag en inlagd sill.

Eftersom jag haft feber varje eftermiddag och kväll hela veckan, ringde jag min läkare i måndags och blev inlagd. Man ville ta ett blodprov, när jag hade feber, så då fick jag naturligtvis ingen. Men man tog lite andra prover, igår fick jag träffa doktorn och idag har jag fått behandling. Jag fick en elektrisk ismössa den här gången. Den var bättre, eftersom den var lika kall hela tiden, så att jag kunde vänja mig och inte måste byta, så fort den kändes någorlunda behaglig. Min son tog fotot, så jag slapp använda spegeln den här gången.

Det finns ett annat skäl till att jag ville bli inlagd, men det är ganska äckligt, så känsliga personer kanske ska sluta läsa här.

Efter min operation för snart två år sedan bildades en fistel (ett slags gång eller öppning) mellan tarmen och slidan, vilket innebar att tarminnehåll kom ut den vägen. Fisteln förväntades självläka inom sex veckor. Det gjorde den inte. Den tycktes läka, men vid varje behandling öppnades den igen, dock lite mindre för varje gång. Efter senaste caelyxomgången, verkade den vara borta. Men efter förra taxolbehandlingen fick jag en liten blödning, som såg misstänkt ut, och direkt efter doktorns samtal i torsdags kunde jag konstatera, att mina misstankar var berättigade. Sedan dess har den läckt ganska rejält. Det konstiga är att ingen kan hitta fisteln vid undersökning. Nu ska min läkare tala med läkaren, som opererade mig, men han tjänstgör inte den här veckan. Frågan är om de kan göra någonting. Någon ny operation kommer knappast på fråga med de risker det innebär. Om jag inte får feber igen, blir jag antagligen utskriven i morgon. Sedan är det bara att vänta och se.

Rullen har vaknat till liv igen

Eller borde jag kanske säga, att Eva-Lena gjort det, hon som hade en blogg, innan ordet existerade. Det är ingen dagbok, och eftersom ordet blogg inte fanns, kallade hon sina skriverier för Rullen, tankar som rullar på.
Gula huset har länkat till Rullen i åratal, men nu tänker jag länka härifrån också.

Feber igen

Satt på verandan i godan ro och lagade en jacka. Då ringde min doktor. Jag har en urinvägsinfektion, visade proverna från i tisdags. Antibiotika på e-recept till Apoteket. Jaha, det tog inte lång stund, innan jag kände mig dålig igen. Tog tempen. 38,2°. Nu går jag och lägger mig. Medicinen hämtar vi ikväll.

Se upp för samlarklubbar!

Min man gillar westernfilmer. Jättemycket. Särskilt sådana med John Wayne. När jag för halvtannat år sedan hittade en samlarklubb för klassiska western i ett kuponghäfte, gick jag med. Vi fick en film var tredje vecka och betalade varje gång 169:- + 29,50 för frakt (utom den första som kostade 19,50 + frakt). Så tog filmerna slut, och Alf var mycket besviken.

Men så här om veckan, fick jag ett brev från Home Entertainment. Nu hade man plockat ihop ytterligare elva filmer, samma pris som tidigare. Alf blev "villha-villha", men jag väntade några dagar, för sedan kom den stora Ginzakatalogen. Jag konstaterade snabbt, att alla elva filmerna fanns hos Ginza och kostade 49:- eller 99:-. Frakten hos Ginza är alltid 29:-.

Enkel matematik säger detta.
Home Entertainment: 10*169+19,50+11*29,50=2034
Ginza, en film i taget: 3*49+8*99+11*29=1258
Ginza, alla filmer på en gång: 3*49+8*99+29=968

Viss skillnad. Om jag köper alla på en gång, betyder ju inte det, att han får alla på en gång. Jag har fina gömställen. ;^) Och nu har jag faktiskt beställt fyra av dem tillsammans med en annan film och ett par julskivor.

Behandling på behandling

Visst var jag feberfri i måndags morse, 36,8°, men framåt förmiddagen hade tempen stigit till 37,7°, så jag ringde återbud till sjukgymnasten. Sedan tog jag ett par Panodil och ringde min tandläkare, för jag hade värk längst bak i överkäken. Jag trodde länge, att det var tandköttet, som var irriterat, men värken ville inte gå över, trots mycket varsam men noggrann behandling av detsamma. Så där väldigt mycket ork och lust till något hade jag alltså inte i måndags, fastän jag inte fick mera feber.

Igår skulle jag på läkarbesök före behandlingen. Alf fick följa med in, eftersom jag var rädd att jag skulle glömma något av allt det, som jag ville fråga och berätta om. Min läkare gillade inte, att jag haft feber, men eftersom den var borta, fick jag ändå min behandling. Det gick bra, jag blev bara felstucken en gång (när ska jag få en port-a-cath?!), och ismössan kände jag knappt. Jag hade köpt ett nytt glassigt magasin Drömhem & trädgård, med härlig julinspiration. Ser nu, att den ges ut av LRF, men den är så långt från tidningen Land, som man kan komma, det lovar jag. (Fast den har inte lika roliga annonser som Land heller. *fniss*) Det fanns ett väldigt vackert halsband, som man kunde vinna med ett telefonsamtal som lott, så det ringde jag på, när jag kom hem. Vem vet? Nu ser jag dessutom, att LRF ger ut en annan av mina favoriter, Lantliv, men den har ingen egen tjusig hemsida.

Efter avslutad behandling hämtade Alf mig och vi åt lunch på en liten italiensk resturang på Kapellgatan, där de nästan bara hade pasta, men den å sin sida var utsökt. Efter mycket sökande har jag kommit fram till att restaurangen heter Pasta ETC. Medan vi åt ringde de från tandläkaren. Jag skulle få komma halv fyra. Alf bestämde sig för att stanna i stan med mig, så vi åkte ner till Götaplatsen och gick där och strosade på Avenyen och tvärgatorna. Tittade i många skyltfönster till små fina butiker utan att gå in. Då ringde de igen. Jag kunde inte komma få komma förrän tio över fyra. Nu var Alf i valet och kvalet. Skulle han åka tillbaka till jobbet i alla fall? Men, nån gång ska man väl ha nytta av, att man är egen företagare och får bestämma själv, och firman var ju inte övergiven. Eva kunde säkert sköta ruljansen ensam några timmar. Så vi åkte runt och platespottade! Jag hade bara kommit till 003 på flera veckor, när jag såg 004 på en bil vi mötte, men jag hann varken läsa bokstäverna eller se märket på bilen, så jag kände att bara om jag såg 005, innan jag såg en ny 004, skulle jag godkänna den. Vi letade och letade efter fyror och femmor. Till slut hittade vi UDD 004, en söt liten svart Smart, som stod parkerad på den branta lilla Hvitfeldtsgatan. Men någon 005 hittade vi inte. Däremot under dagen minst fem 006, en 004 till och ett par 008. Jag vet, att det faktiskt räcker att se siffrorna, men jag tycker att det är en sport i sig att anteckna hela bilnumret, märke och färg på fordonet, datum, tid och plats.

Till slut blev det i alla fall dags för tandläkaren. Det var nog inte så farligt, med tanden. Hon bytte ut en plomb, eftersom det börjat bli ett nytt litet hål intill den, och så penslade hon med fluorlack vid tandroten. Sedan har jag inte haft ont.

Så särskilt trött efter all behandling jag fått var jag faktiskt inte, så vi åkte och handlade på hemvägen, i och för sig inte särskilt mycket. Sedan tog vi det lugnt hela kvällen, och någon mera feber fick jag inte. Jag vaknade klockan två av cortisonet och satt sedan vid datorn hela natten. Lite jobb fick jag faktiskt gjort. Idag är jag trött, men mest sömnig förståeligt nog. Och jag har faktiskt varit hos sjukgymnasten. Min arm börjar bli riktigt stark.

Fars dag - en nostalgitripp

Nostalgi I:
Igår firades fars dag som förr i tiden. Sonen kom hit kvällen innan och vi uppvaktade hans far med te på sängen, tårta och presenter. Även dessa var mycket traditionella: strumpor och kalsonger. :^) Det önskar han sig alltid.



Nostalgi II:
Sonen hade en av sina tre katter med sig. Hon är väldigt lik vår gamla Janson, kändes nästan som om han tassade omkring här igen.

Nostalgi III:
Jag bjöd på farsdagslunch på Mother India, en liten restaurang intill Nordstan. Maten var god och lagom stark, men samtidigt med varmrätten kom det in en herre med en parfym, som doftade som badkulor jag använde som ung. Sedan kände jag inga andra kryddor. Allt smakade badkulor! Egentligen skulle jag väl ha misstyckt, men minnet av badkulorna ingav välbefinnande. Kändes nästan som om jag låg i ett varmt doftande bad.

När vi kom hem kände jag mig trött och frusen, som jag gjort flera kvällar den här veckan. Sonen lagade middag, och jag gick och la mig strax efter att han åkt hem. För en gångs skull tog jag tempen. 39,0! Det har jag inte haft på tio år. Både jag och Alf var lite chockade. Men i morse var jag feberfri igen.

Knasiga jag!

Här har jag klagat på att jag kommer fel, när jag länkar. Och så hade jag stavat fel!
Blogstop i stället för blogspot. *hihi*

Konstigt mode

Om du någon gång handlat från Ellos, vet du nog, att de sedan fullkomligt överöser en med både e-post och snigelpost. Häromdagen fick jag en katalog med julklappstips i brevlådan. Bland modellerna fanns söta barnstjärnan Amy Diamond.

Men vad har ungen på sig? Har hon glömt ta på sig kjolen? För visst ser det ut som en underkjol, det hon har nedtill? Försöker föreställa mig, hur den känns tillsammans med den tjocka tröjan. Jag skulle nog få för mig, att jag gått ut halvklädd.

-----------------------------------------------

För övrigt är det en trött dag idag. Alf har försökt få med mig ut, men jag stannar hemma och byter dragkedja i hans vinterjacka i stället. Alldeles tillräckligt ansträngande.

Njutdusch

När jag satt här förut, blev jag så frusen, kände mig nästan lite dålig. Jag skulle ändå duscha, så när jag tvättat mig, drog jag på riktigt hett vatten och lät det strila över ryggen ett bra tag. Det var en lyx jag inte kunde unna mig under caelyxperioden, eftersom huden var så ömtålig då.

Åh, vad jag njöt! Jag brukar faktiskt kalla det där för att njutduscha.

Men huvudet höll jag utanför. Här tas inga risker med håret, inte!

Muffins och hemsidor

Jag har just bakat äppelmuffins. Idag ska jag nämligen besöka mitt jobb, det var riktigt längesedan nu. Jag tittade in i tisdags för att hämta en portfölj och då såg jag, att det inte fanns något namn på listan för fredagskaka, så jag skrev upp mig. Tycker att det ska bli väldigt roligt.

När jag är frisk jobbar jag för Härryda kommun, kultur- och utbildningssektorn. Jag har bland annat hjälpt många skolor igång med hemsidor, men alla var inte beredda att ta över själva, när jag blev sjuk, därför är de sidorna inte uppdaterade på ett bra tag.
Hoppas jag blir så bra snart, att jag orkar åka runt till skolorna och få rätsida på det. Och framför allt - se till att någon på varje skola klarar av underhållet i fortsättningen. Och övertala de rektorer, som ännu inte gjort det att satsa på en WYSIWYG-editor. Lärare har inte tid att sitta med WebWorks, hur trevlig den än är.

Tillägg i Gula huset

Senaste nytt:
Efter att jag installerat Windows Service Pack 2, varnade MSIE för allting (i synnerhet på min egen hemsida!) och jag blev så trött på det. Så jag har gått över till Firefox. Det mesta har gått bra, jag har fått ändra lite för att slippa skrollningslister i mina i-frames (de tycks av någon anledning bli mindre i Firefox, liksom i Netscape) och trollkarlen i entrén har gått i pension. Han syntes varken i Firefox eller Netscape, irriterade dessutom några IE-surfare, även om de flesta fann honom gullig.

Jag har tagit bort forumknappen, det dröjer nog , innan jag skaffar eget forum igen tror jag. I stället har jag gjort en knapp till min blogg. Som ni ser har den nya bloggknappen en ram, det får alla knappar till uppdaterade avdelningar. I fortsättningen kommer jag dock inte att markera den, det är ju så självfallet att den uppdateras, så jag tror inte att det behöver påpekas särskilt. Något lustigt hände förresten, när jag la in blogginfo i i-framen. Om man lägger en länk där, kommer man inte alls till min blogg utan till en reklamsida för blogspot, som dessutom innehåller porrlänkar - usch och fy! - så du kan bara länka från menyn. Läs gärna inforutan ändå och titta på infobilden. Du vet väl förresten att jag byter bild på fotoinfo vid varje ny efit?

Senkommen åldersnoja

Innan jag blev sjuk fick jag alltid höra, att jag såg mycket yngre ut än jag var. När jag verkligen var ung kunde det besvära mig; hur kul är det att visa leg på systemet, när man är 25? Men sedan fann jag det roligt och smickrande, tyvärr blev det väl också något jag tog för givet.
Genom sjukdomen och den kraftiga viktökning, som mitt nya stillsammare liv förde med sig, ser jag nu så gammal ut som jag är, eller äldre. OCH JAG TYCKER INTE OM DET! Fånigt, va?

Men jag skulle ju inte gnälla! Idag är behandlingen på eftermiddagen. Sonen är här för att köra mig. Ska se, om jag kan övertala honom att åka in lite tidigare, så vi kan ta en promenad i Botaniska och äta lunch där.

Här är de sista tre perukerna, alla från Jacquelyn Wigs. Jag gillar den första bäst. Brukar bara ha lugg till riktigt kort hår, men jag tror ändå att lite spret, som döljer perukkanten, kunde vara klädsamt.

Citat från gula huset

Nu blev det tätt mellan efitdagarna minsann. Men mina senaste bilder finns här.

Här är det riktig höst nu, regn och rusk, men fortfarande varmt. Jag har fått några höst- och halloweenhälsningar till, som ni kanske inte har sett, och en söt nalle den 27 oktober. Jag har också fått en vintergåva, men den tänker jag spara lite. Själv kommer jag kanske inte att göra någon, men jag har hittat en gammal novemberhälsning, om jag inte minns fel min första rörliga gif, som jag var väldigt stolt över. Den kan du hämta här.

Jag skulle verkligen behöva en ny vers till Marginalen. Jag gick och la mig en stund för att tänka, men somnade i stället. Jag får välja Uffes Äntligen, så ni förstår, hur bevärligt det är.

Ibland får man väl vara lite barnslig? Mina söta dockor vid entrén har fått höstkläder, men jag ville inte göra mig av med deras sommarkläder, så jag har gjort ett dockskåp i växthuset. Naturligtvis en alldeles onödig sida - liksom hela växthuset - men fin!

I lördags var jag på Operan. Jag såg "K. Beskrivning av en kamp", en nyskriven opera om Kafka. Det var ingen särskid handling, librettot byggde på Kafkas egna texter, men jättebra musik, spännande scenografi, en hel del överraskningar och faktiskt mycket humor. Det var sista föreställningen, vilket säkert bidrog till att alla gjorde sitt yttersta. Jag hade stor behållning av den 1 h 35 min korta föreställningen.
Trots att det var sista gången, kan ni kanske läsa om den här. Läs annars om Mats Persson, som var fantastisk i titelrollen. Han inte bara sjöng bra, han var dessutom ung och slank och en mycket trovärdig Franz Kafka. Pavarotti må ursäkta, men nog hade jag haft svårt att acceptera en fet gubbe i den rollen.

I bloggen, fundror.blogspot.com, har jag under veckan "provat" peruker - i fall jag skulle tappa håret igen. Nu ska jag lägga dit en kopia av den här rutan, för att bevara den för eftervärlden. Om nu eftervärlden vill ha den ...

Händelserikt

Det har varit en ganska händelserik dag idag, åtminstone med mina mått mätt, därför har det inte blivit något skrivet förrän nu. Jag har hjälpt Alf på kontoret, och jag har varit på Operan. Dessutom är det EFIT-dag, så jag har försökt komma ihåg att fotografera överallt.

Förhoppningsvis får ni både EFIT-bilder och Operarecension i Gula huset i morgon. Till dess får ni nöja er med ett par peruker. Den översta är en sån där "onaturligt naturlig" från Jacquelyn Wigs. Den undre, den sista från Belk Wigs, är Alfs favorit och jag är ganska förtjust i den själv också. Gillar haklinjelängden och den bobbade nacken.

Fjärde perukomgången

Till höger ännu en permanent, som påminner om hur jag såg ut under vinterhalvåret förr i tiden. På sommaren var håret mera lättskött och kunde vara rakt.

Jacquelyn Wigs



Så här drömde jag om att se ut, men så lydigt var håret sällan.

Belk Wigs

Fler peruker

Jag ville skriva här och lägga ut nya perukbilder redan i morse, men då kunde jag inte komma in. Så jag har hunnit vara hos sjukgymnasten, äta på thai-restaurang, handla på apoteket, uppdatera Windows, prata med Margareta och antagligen ett par saker till. Här är i alla fall dagens första peruk. Den är ur Jacquelyn Wigs sortiment för 50+. Borde väl passa mig, som passerat 50-strecket med råge? Men modellen ser ut som en verklig dam. Kommer Ferlina någonsin att bli tillräckligt mycket dam för den frisyren?

Kanske skulle den här från Belk Wigs passa bättre? Lite fräckare, men kanske svårskött?

Ja. det är inte lätt. Jag fortsätter att hoppas att ingen peruk ska behövas.

Dagens peruker

Efter en natt då jag sett långfilm på teve, stickat många varv, kommenterat i bloggen, skrivit långt e-brev samt sovit mellan halv fem och kvart över sex känner jag mig nu beredd att lägga ut dagens peruker. Den översta kommer från Jaquelyn Wigs, ni känner nog igen modellen, och den undre från Belk Wigs.


Deras modell ser grym ut, men peruken passar säkert lika bra på en snäll. Jämför Ferlinas egen frisyr på profilbilden.
Tack, Uffe, för kommentaren igår och, Gila, för att du provat peruker på mig. Jag tar tacksamt emot flera kommentarer och förslag, både från er och från andra!

Gnäll och peruker

Nu får det vara slut på gnället! Sedan jag kom tillbaka på Taxol har jag varit helt fixerad vid sjukdomen, känns det som. Visst måste den vara en del av min identitet, något annat vore helt sjukt *haha*, men den får ju inte bli min identitet. Jag har varit på behandling idag och då tänkte jag en hel del på det. Det är nyttigt att träffa andra i samma situation och se hur de tacklar den.
När jag väntade utanför labbet, där jag skulle ta blodprov, stötte jag på min läkare, som talade om att hon sänt remiss för inopererande av en Port-A-Cath (se Självporträtt nedan). Behandlingen gick snabbt och problemfritt, ismössan var lagom kall, hoppas jag. Efteråt åt jag lunch på Food Factory i Mölnlyckes vackra gamla fabriksområde, som är så pietetsfullt renoverat och moderniserat.

När jag kom hem började jag googla på "wigs". Jag fick över fyra miljoner träffar! Jag trivs med min korta frisyr, men skulle jag tappa håret, får jag väl göra det bästa av det. Min korta peruk är jag hjärtligt trött på, men den kan få duga till vardags, till festligare tillfällen vill jag definitivt ha något annat. Jag kollade upp några av träffarna på de två första googlesidorna och tittade på pageperuker. Jag sparade hem åtta bilder från Jacquelyn Wigs Online. Här är en av dem.

På Belkwigs hittade jag fem andra bl.a. den här. Den påminner om den tid jag brukade vara permanentad. Fast jag var ju inte blond förstås, och det hade jag inte tänkt, att peruken skulle vara heller. Det skulle säkert bara få min hy att se smutsig ut.
Skulle vara roligt att höra era synpunkter på hur Ferlina ska se ut. Men jag kanske lägger ut flera perukbilder de närmaste dagarna, så håll utkik. Min förhoppning är ju ändå förstås, att jag aldrig ska behöva använda dem.